I betraktande av vad som hänt runt om i världen nyligen och återverkningarna på Wall Street av dessa händelser, är detta förmodligen ett väl valt tillfälle att lyfta fram att när vi tillåter vår ekonomi att bli tätt förbunden med mindre stabila länders ekonomier förlorar vi inte bra vår autonomi utan även vår egen ekonomiska stabilitet.

Det är fullkomligt vansinnigt av Förenta staterna att skaffa starka ekonomiska förbindelser med länder i Asien eller Latinamerika. Eller jag kanske borde säga att det är förrädiskt. Det är inte ens en god policy att bli ekonomiskt beroende av länder som Ryssland.

Den enda situation i vilken en nära ekonomisk förbindelse av något slag med ett annat land -- som till exempel "frihandel" i betydande omfattning -- kan vara förnuftig är när det finns en verklig intressegemenskap. Det är en fundamental och uppenbar sanning, med den ignoreras fullkomligt av de människor som strävar efter globalisering. För att det ska råda en intressegemenskap mellan två länder måste först och främst deras befolkningar vara av samma ras. Således har det varit rena galenskapen att knyta samman den amerikanska ekonomin med Asiens och Latinamerikas. De basindustrier som har drivits ut ur Förenta staterna på grund av konkurrens från dessa icke-vita områden i världen där lönetarifferna är så annorlunda -- exempelvis vår verktygsmaskin- och vår hushållselektronikindustri -- var livsviktiga för vår autonomi. Och nu, med Asiens och Mexikos kollapsande ekonomier som drar vår ekonomi med sig ner, kan vi helt enkelt inte frigöra oss eftersom vi inte längre har någon autonomi.

Med Ryssland har vi åtminstone en raslig gemenskap, men det finns andra skäl varför en allt för nära ekonomisk relation till Ryssland inte är bra för oss nu. Det viktigaste av dessa skäl är de män som för närvarande styr Ryssland. Galjonsfiguren är förstås president Boris Jeltsin. Men Jeltsin är precis som Bill Clinton en djupt fördärvad man: han är alkoholist och flickjägare. I själva verket är han först och främst en pajas som dessutom är en god skådespelare, någon som kan posera effektfullt framför TV-kamerorna och vinna röster från den ryska allmänheten. Och på grund av sin förmåga att agera skådespelare har han åtnjutit starkt stöd från de hårda och nyktra män som i praktiken äger Ryssland och säger åt Jeltsin vad han ska göra. Olyckligtvis är majoriteten av dessa män judar och många är även gangsters, ledare för organiserade brottssyndikat.

För några dagar sedan publicerade MSNBC en lista på internet över vad de kallar "Rysslands rånarbaroner: de tolv män som äger Rysslands ekonomi" tillsammans med kortfattade biografiska profiler av var och en av dessa nyblivna miljardärer. Det är intressant att notera att ingen av dessa miljardärer hade så mycket som 10.000 dollar i sin officiella ägo för tio år sedan. De blev alla enormt rika under den ryska ekonomins så kallade "privatisering" efter kommunismens kollaps i början av det här årtiondet.

Av dessa tolv rånarbaroner som MSNBC räknar upp är åtta judar. Åtta av tolv. Det är verkligen anmärkningsvärt i ett land med bara en halv procent judar i befolkningen. Inte nog med det, ty judarna jämrar sig ständigt i sin media om hur de "förföljs" i Ryssland. De äger landet och de jämrar sig inför oss över rysk "antisemitism".

MSNBC kommer naturligtvis inte att berätta för er om någon av dessa rånarbaroners judiskhet. MSNBC kallar dem alla för "ryssar". Men i själva verket är Boris Berezovskij, Vladimir Gusinskij, Mikhail Khodorkovskij, Vitali Malkin, Mikhail Fridman, Alexander Smolenskij, Vladimir Vinogradov och Anatolij Chubais judar, egenhändigt tillstådda judar, omskrutna som judar i det judiska samhällsskiktets publikationer som inte är ämnade för våra ögon. En av de tolv, Vladimir Potanin, är faktiskt ryss och en är förmodligen azerbadjan, men jag har inte lyckats avgöra etniciteten på de återstående två. Och jag bör tillägga att trots att Anatolij Chubais betraktar sig själv som jude är han i själva verket bara halvjude.

Innan MSNBC:s lista över tolv "rånarbaroner" publicerades hade ryssarna sin egen lista: de Sju Oligarkerna kallar de dem, vilka alla är nyblivna miljardärer som understött Boris Jeltsin med pengar och medialt stöd. De sju är de redan nämnda Boris Berezovskij, Vladimir Gusinskij, Mikhail Khodorkovskij, Mikhail Fridman, Alexander Smolenskij och Pjotr Aven som även han är jude, samt ryssen Vladimir Potanin. Det är sex judiska oligarker och en ryss.

Låt mig berätta för er hur denna bisarra och ytterst farliga situation uppstod. När bolsjevikerna störtade den ryska regeringen under 1917, mördade tsarfamiljen och bildade Sovjetunionen fanns det en exceptionellt hög andel judar bland de kommunistrevolutionärer som bildade den sovjetiska regeringen. Lenin, som själv bara var en kvarts ryss, hade omgivit sig själv med judar redan från början. Lenins huvudfinansiär under revolutionen var juden Israel Lazarevich Helphand, som använde pseudonymen "Parvus". Lenins högra hand var juden Grigorij Apfelbaum som använde namnet "Zinoviev". Efter revolutionen blev juden Lev Bronstein som använde namnet "Trotskij" Röda arméns kommissarie. Juden Maxim Litvinov blev den mest välkända sovjetiske diplomaten och ambassadören i Storbritannien. Lenins hemliga polis och varje annan gren av hans kommunistregering var tättbefolkad av judar. Efter att Lenins slaganfall gjort honom arbetsoförmögen 1922 sköttes regeringen av en koalition av tre kommunister: Stalin, Zinoviev och Leo Rosenfelt som använde det ryskklingande namnet "Kamenev". Trots att Stalin, som var en georgier, omgavs av judar i nästan samma utsträckning som Lenin, lyckades han spela ut judarna mot varandra. Han utmanövrerade Zinoviev, Kamenev, Trotskij och alla andra och kvarstod till sist som ensam herre på täppan. Det var otvivelaktigt till hans fördel under denna maktkamp att det ryska folket avskydde judarna efter århundraden av bittra erfarenheter av dem.

Innan Stalin blev den obestridde ledaren i Kreml hade judarna i stort sett monopoliserat hela sovjetbyråkratin, och trots att Stalin börjat gallra ut dem en aning under senare delen av 30-talet startade andra världskriget innan han hunnit åstadkomma särskilt mycket. Och innan han kunnat återuppta sitt program för att avjudifiera sovjetbyråkratin efter kriget hann han dö -- med lite hjälp från hans judiske högra hand, Lazar Kaganovich, som senare skröt om att han hade räddat judarna genom att förgifta Stalin. Så sovjetbyråkratin förblev tungt behäftad med judar ända fram till kommunismens kollaps -- även om de försökte att inte vara allt för iögonfallande -- vanligtvis på andrahandsposter där de inte skulle vara så synliga.

Under kommunisteran monopoliserade judarna inte bara sovjetregeringen utan även den organiserade brottsligheten; affärer på svarta marknaden, illegal valutahandel och storskalig stöld av allmän egendom. Dessa organiserade judiska gangsterledare var otvivelaktigt intelligenta och organisatoriskt begåvade och hade kanske en större näsa för pengar än sina ryska motsvarigheter, men vad som gav dem deras verkliga övertag över ryssarna var samarbetet med deras judiska fränder inom regeringen. Att kunna veta vad den hemliga polisen visste och vad den hemliga polisen planerade att göra utgjorde en verklig fördel för de judiska gängledarna.

Det finns många väldigt informativa böcker tillgängliga om judisk organiserad brottslighet i Sovjetunionen under kommunisteran. Två som jag läst är Hustling on Gorkij Street av Jurij Brokhin och USSR: the Corrupt Society av Konstantin Simis. Båda författarna är förresten sovjetjudar.

Kommunismen kollapsade när kommunisterna hade sugit ut den sista blodsdroppen ur de länder de regerat över och det inte återstod något mer blod att suga ut. Vad som skulle ha varit högst välgörande då hade varit om de exploaterade ryssarna, polackerna, ungrarna, bulgarerna och så vidare hade störtat de allehanda kommunistregimerna med våld genom en allmän massaker på kommunisterna och deras kollaboratörer. Detta skulle även ha inneburit en etnisk rensning av Östeuropa och satt slutgiltigt stopp för judarnas ofog där. Men i stället var det som hände nästan överallt att kommunisterna insåg att spelet var över, och de vände helt enkelt på kappan och förklarade sig vara "demokrater" istället för kommunister. I många fall fortsatte samma folk att inneha samma befattningar i regeringen som de haft innan -- och de fortsatte att kollaborera med samma människor utanför regeringen som de kollaborerat med som kommunister.

Så när "privatiseringen" av de kommunistiska ekonomierna ägde rum -- det vill säga försäljningen av fabriker, gruvor, raffinaderier och andra regeringskontrollerade företag till privata entreprenörer -- hamnade en stor del av varje lands rikedomar i judiska händer. I Ryssland, till exempel, träffade byråkraterna i många fall vänskapsavtal med folk utanför regeringen som de redan hade kollaborerat med istället för att erbjuda kollektiv av ryska arbetare tillfälle att köpa in sig i fabrikerna de arbetade i. Dessa kollaboratörer fick köpa stora stycken av den ryska ekonomin till vrakpriser. Det var på det sättet praktiskt taget alla av Rysslands nya miljardärer -- och många av de nya miljonärerna likaså -- fick sin start under det här årtiondet. Och det är därför som minst två tredjedelar av dessa nya miljardärer är judar -- minst två tredjedelar -- i ett land där judarna bara utgör en halv procent av befolkningen. Judar är smarta och ofta begåvade affärsmän, men i Ryssland har det varit ohederlighet snarare än affärsmässig effektivitet som lett till deras plötsliga framgång under perioden efter kommunismens fall. De praktiskt taget stal Ryssland från ryssarna.

Och på grund av att den organiserade brottsligheten redan var i händerna på judar är många av Rysslands nya judiska affärsmän även gangsters. Den judiske miljardären Boris Berezovskij har beskrivits av tidningen Forbes som den organiserade judiska brottslighetens gudfader i Ryssland. Han far runt i Moskva i en skottsäker limousin åtföljd av en armé av livvakter. Han har överlevt åtskilliga mordförsök och påstås vara ansvarig för åtskilliga av sina affärsrivalers "försvinnanden". Berezovskij verkar verkligen vara den jude som har det starkaste greppet om Boris Jeltsin. Han tycker om att skryta om att han är mannen som fick Jeltsin vald till presidentposten. I själva verket stödde alla judar i Ryssland Jeltsin. Judarna i Förenta staterna gjorde det med. Jeltsin intar en roll i Ryssland snarlik den roll Clinton intar i Amerika.

Efter Jeltsins andra valframgång 1996 utnämnde han Berezovskij till det Nationella säkerhetsrådet som råder över Rysslands militära och polisiära organisationer. När det blev allmänt känt att Berezovskij är en israelisk medborgare var Jeltsin emellertid tvungen att avskeda honom. Ryska patrioter var rasande över att en israelisk medborgare skulle råda över Rysslands nationella säkerhet. Judarna klagade givetvis över att den "ryska antisemitismen" skulle vara orsaken till Berezovskijs avskedande.

Man kan fråga sig hur judarna kommer undan med allt. Varför tolererar det ryska folket dem? Och svaret är att de kommer undan med det i Ryssland på samma sätt som de kommer undan med det i Amerika: de kontrollerar nyhets- och underhållningsmedia, och med denna mediakontroll påverkar de inte bara allmänna val till fördel för den kandidat som passar dem bäst, utan de håller dessutom de flesta av de vanliga medborgarna distraherade, förvirrade och hypnotiserade. Berezovskij, till exempel, kontrollerar Rysslands största TV-bolag, ORT, liksom ett antal dags- och veckotidningar. Vladimir Gusinskij, som också är president i den Ryska judiska kongressen -- och liksom Berezovskij är israelisk medborgare -- äger Rysslands näst största TV-bolag och ett antal dags- och veckotidningar liksom en av Rysslands största banker. När judarna köper kontroll över massmedia har de alltid mer i sinnet än att bara tjäna pengar.

Jag avser inte att förleda er att tro att judarna kontrollerar allt i Ryssland. Utöver judarna finns det exempelvis många ryska kriminella inom den organiserade brottsligheten i Ryssland. Ligisten som kommer till din affär för att hämta veckans "beskyddararvode" från dig -- och krossa ditt skyltfönster om du inte har det -- är mer sannolik att vara ryss än jude. Men mannen som betalar ligisten för att komma till din affär är mer sannolik att vara jude än ryss. Judarna kontrollerar verksamheterna, och det är judiskt inflytande som hindrar den ryska regeringen från att slå ner på den organiserade brottsligheten.

Organiserad brottslighet har ensamt utkrävt en enorm tribut av den ryska ekonomin. Brottsligheten är en improduktiv verksamhet, och den opererar i en enorm omfattning i Ryssland. Och på grund av att så många av Rysslands nya judiska affärsmän också är inblandade i organiserad brottslighet tenderar affärslivet i Ryssland att vara till och med mer rovlystet än det är i Väst. Föreställningen om att tjäna samhället eller tjäna nationen med sin affärsverksamhet är fullständigt främmande för dessa judiska affärsmän. Deras enda intresse är att förvärva så mycket pengar och makt som de bara kan så fort de kan. De är inte bara helt utan patriotiska känslor gentemot Ryssland, utan de är direkt fientliga mot varje uttryck för patriotism från de verkliga ryssarnas sida. Detta slags affärsattityd, detta slags affärsklimat som följer med denna attityd, resulterar givetvis inte i en stabil ekonomi. Rysslands judiska magnaters oansvariga och opatriotiska attityder och affärsseder är huvudorsaken till Rysslands rådande ekonomiska kollaps.

Till skillnad från situationen i Förenta staterna där varje större politiker är Politiskt Korrekt och varje element inom massmedia sällar sig till partilinjen, finns det i Ryssland politiska ledare som faktiskt talar ut mot judarna, och det finns allmänt cirkulerande publikationer som verkligen kritiserar dem. En del journalister tycker till exempel om att hänvisa till Boris Berezovskij med hans familjenamn -- det vill säga hans mellannamn -- som är Abramovich. De kallar honom Boris Abramovich. De gör inte detta enbart för att irritera Berezovskij och göra honom förlägen, utan för att påminna det ryska folket om att han är jude, en zhid och inte en ryss. På ett sätt har Ryssland ett övertag över Förenta staterna, och det är att det ryska folket inte alls har det lika bra ställt. Medan judiska miljardärer och miljonärer rullar omkring i Moskva i sina armerade limousiner och viftar med sina diamanter och pälsar har de flesta vanliga ryssar svårt att få ihop tillräckligt för att ens köpa mat. Den nyligen aktuella devalveringen av rubeln och rusningen till Rysslands banker gör saker och ting till och med svårare för ryssarna, och det kan visa sig att inte ens judarnas kontroll över TV-bolagen kommer att vara nog för att rädda dem från det ryska folkets rättmätiga vrede.

Och det är hela orsaken bakom herr Clintons nyligen aktuella resa till Kreml för att fatta Jeltsins hand. De människor som skickat Clinton till Moskva bryr sig inte det minsta om det ryska folkets välfärd. Men de bekymrar sig för att om den ryska ekonomin förvärras mycket ytterligare kan det ryska folket komma att låta det gå ut över Berezovskij, Gusinskij och de andra.

Och det är naturligtvis exakt därför det inte ligger i vårt intresse att rädda den ryska ekonomin. Vad Ryssland behöver är ett botemedel för sina långsiktiga problem, inte bara ännu ett snabbförband. Och det enda som verkligen kommer att bota Ryssland är ett genomgripande program för etnisk rensning, vilket skulle komma att efterlämna Boris Abramovich och alla hans stamfränder hängandes från lyktstolparna över hela Ryssland. En etnisk rensning som är plötslig och tydlig och fullkomligt genomgripande. Detta är vad som ligger i vårt långsiktiga intresse: en rysk ekonomi åter kontrollerad av det ryska folket -- vårt folk -- efter mer än 80 år av främmande dominans.

Det ryska folket är liksom det amerikanska folket av naturen ganska passiva. Det krävs en hel del för att sporra dem att göra de svåra saker de måste göra -- men ju sämre ställt de får, desto mer benägna blir de att skrida till handling. Låt oss inte hjälpa tjuvarna som stulit Ryssland att behålla makten genom att hålla den ryska ekonomin under armarna.

Ni förstår, en del människor som vill att vi ska hålla Berezovskij och hans kamrater kvar vid makten varnar oss för att om vi inte håller Boris Jeltsin och den ryska ekonomin under armarna kommer kommunisterna att ta över igen. Så kan vara fallet. Och ni vet vad jag tycker om kommunister. Jag tycker att de bör skjutas allihop. Men det kommer att vara bättre för det ryska folket -- och för oss -- om kommunistpartiet får återta makten i Ryssland än om anhanget kring Jeltsin får behålla makten.

Kommunismen grundar sig på två fundamentala fel: den förutsätter att alla människor är födda i grund och botten lika -- det vill säga att kommunismen är egalitär -- och den hämmar varje frisk ekonomis stora drivkraft, vilken är strävan efter privat vinning. Och på grund av att den är grundad på felaktigheter är den verkligen inte ett system som vi vill påtvinga något av våra folk, vare sig i Ryssland eller annorstädes. Men folket kring Jeltsin -- rånarbaronerna, oligarkerna -- förtär Ryssland levande, och till och med kommunismen vore bättre än de judiska plutokraternas fortsatta styre så länge som det är rysk kommunism och inte judisk kommunism.

Det är intressant att notera att även de ryska patrioterna, de ryska nationalisterna, håller med mig om detta. De är villiga att ingå i allians -- åtminstone en tillfällig allians -- med kommunisterna för att få bort de blodsugande och kulturförgörande judarna från Rysslands axlar. Slutligen vill vi naturligtvis se genuina nationalister vägleda vårt folk överallt. Om ryssarna blir hungriga och utmattade nog för att ta sig ur Abramovich och hans likars grepp kommer kanske en liknande utveckling att följa i Bulgarien, Ungern och de övriga länder där judiska bolsjeviker tilläts att helt enkelt vända på kappan och deklarera sig själva "demokrater" för några år sedan när det blev riskabelt för dem att fortsätta vifta med sina kommunistfanor.

Men det kommer verkligen att krävas en nationalistisk revolution i Ryssland för att åstadkomma detta, och vi vill inte göra något för att motverka en sådan. Under tiden hoppas jag att mina kommentarer idag har hjälpt er att förstå lite bättre vad som ligger bakom herr Clintons nyligen företagna resa till Kreml.