När de väl kommit till hamnstäderna förvaras barnen i snabbköpsliknande byggnader där shoppare kan promenera igenom, välja de barn de önskar köpa och betala för sitt gods vid dörren samtidigt som de går därifrån. En del av köparna skickar ut barnen på gatorna för att arbeta som prostituerade. Andra använder dem som hembiträden eller fabriksarbetare.
Detta är ingen smärre företeelse eller något ovanligt. Detta är en blomstrande industri som inbegriper tusentals barn som köps och säljs varje år på dussintals slavmarknader i västafrikanska städer i den region som brukade vara känd som "slavkusten", eftersom det var där som slavhandlarna under 1700- och 1800-talen brukade köpa skeppslaster av slavar att ta med till Västindien och de amerikanska kontinenterna för att arbeta på plantagerna. Efter att slaveriet olagligförklarats i Europa och Amerika fortsatte det som en fortgående inrättning i Afrika, precis som det hade gjort under oräkneliga århundraden innan vita män börjat köpa afrikanska slavar.
Det enda skälet att européer och amerikaner någonsin får höra något om denna pågående afrikanska salvhandel är att det finns en del vekhjärtade vita sammanslutningar, såsom Amnesty International och Anti-Slavery International, vars känsloliv tar anstöt av den här sortens företeelser. Dessa grupper försöker väcka den allmänna opinionen i Amerika och Europa mot slaveriet. De arbetar även genom politiker och försöker övertala dem att förena biståndsöverenskommelser med afrikanska länder med rättsenliga antislavhandelstillägg. Som ett resultat av dylika biståndsavtalsvillkor har de flesta afrikanska länder nyligen vidtagit åtgärder för att driva igenom lagstiftning mot slaveriet. Allt det betyder i praktiken är att slavhandlare måste betala mutor till politikerna eller polisen för att undvika inblandning i sina affärer.
Den här nyhetsartikeln jag nämnde dök upp enbart för att den londonbaserade gruppen Anti-Slavery International nyss släppt en rapport som beskriver senaste fakta och siffror om barnslaveriet i Västafrika i detalj. Undrar ni varför ni inte får se mer nyheter om slavhandeln? Undrar ni varför New York Times, Washington Post, Wall Street Journal och de större TV-bolagen har praktiskt taget ingenting att säga om saken? Kan ni föreställa er den vrede ni skulle få se i dessa kontrollerade media, dag efter dag och vecka efter vecka, om det hade varit vita människor som legat bakom handeln med svarta barn?
Det kan ni naturligtvis! Men nyheter om svarta i Afrika som beter sig som svarta alltid har betett sig, vare sig det handlar om att köpa och sälja barnslavar i Nigeria eller inlåta sig i rituell kannibalism i Liberia eller förse anklagade häxor i Sydafrika med "halsband", är nyheter som inte passar och därför anses sakna nyhetsvärde av den kontrollerade medians mästare. I själva verket betraktar medians överherrar sådana nyheter som direkt skadliga eftersom de är oförenliga med den bild de har arbetat in i den vita allmänhetens sinne: en bild av dygdiga, fredliga, frihetsälskande, arbetsamma, känsliga och kreativa svarta, i grund och botten ädla svarta, som inte lyckats resa sig till den europeiska och amerikanska kulturella nivån enbart för att de har förslavats och exploaterats av grymma och giriga vita överherrar. Det är viktigt att upprätthålla denna bedrägliga bild eftersom den förstärker känslan av vit skuld; den hjälper till att hålla vita övertygade om att de är skyldiga de icke-vita något, att de aldrig får tänka på sina egna rasliga intressen eller uppleva någon känsla av vit raslig solidaritet, eftersom det bara kan leda till fruktansvärda saker som slaveri och förtrycket av ädla svarta.
I själva verket har medias mästare helt annorlunda skäl till att vilja upprätthålla vitas förvirring i rasliga frågor. Om vita någonsin skulle börja tänka i rasliga banor, någonsin börja tänka i termer av sina kollektiva rasliga intressen på samma sätt som medias mästare gör, så skulle de bli mycket svårare att kontrollera -- och medias mästare skulle själva befinna sig i den största fara. Så det är därför vi får höra och se så mycket i media om den vita rasismens ondska, och nödvändigheten av att regeringen slår ner på vad mediamogulerna kallar "hat", och vikten av att ge de stackars svarta vissa speciella förmåner såsom positiv särdiskriminering för att kompensera för hur illa vi behandlat dem i det förflutna -- och, hm, riktigheten i att tvinga det schweiziska folket att hosta upp så mycket guld som en annan stackars förtryckt minoritetsgrupp kräver. Och det är därför som vi nästan aldrig får se eller höra något om svartas slaveri i Afrika idag -- och mer allmänt om hur alla dessa underbara minoriteter, med vilka vi välsignats, verkligen är och hur de verkligen beter sig när de får vara för sig själva.
Jag har funderat en hel del kring det här problemet med den judiska kontrollen av vår nyhets- och underhållningsmedia, och jag har förmodligen talat mer om det under dessa American Dissident Voices-sändningar än något annat problem vi står inför som folk. Det är för att det är det viktigaste problemet vi står inför. Det är nyckeln till alla våra övriga problem. Det är det enskilda problem som vi måste övervinna om vårt folk ska överleva.
Låt oss idag titta på ett par av aspekterna på detta problem med den judiska mediakontrollen som jag inte diskuterat särskilt mycket tidigare. Vad jag ofta har diskuterat tidigare är det faktum att de flesta människor egentligen inte är rationella när de formar sina åsikter och attityder. De tror inte på vad som verkar vettigast. De tror inte på vad de ser underbyggs av de bästa bevisen. De tror på vad som är på modet. De tror vadhelst de tror att andra människor tror. Och således är inte massmedias primära uppgift att förete antingen faktiska eller påhittade bevis för en speciell sak eller åsikt de vill att allmänheten ska lägga sig till med; istället är den helt enkelt att övertyga allmänheten om att denna ståndpunkt är på modet: att den är den ståndpunkt som de flesta andra redan hyser. Och media genomför detta övertygande med i första hand annonsering och med underhållning: de visar populära skådespelare som uttrycker de åsikter de vill att tittarna ska ta till sig. Ibland använder de nyheter i samma syfte: de samlar ihop reaktionerna från folk på gatan i samband med någon händelse och väljer sedan ut de reaktioner som ska sändas eller tryckas vilka passar de reaktioner de vill att allmänheten ska ha. Men nyhetsmedias främsta uppgift är att sålla bort fakta som inte passar och bara presentera de fakta som verkar förenliga med de åsikter media främjar.
Och den tekniken fungerar tämligen väl på de flesta. Men det finns många vita amerikaner som är i stånd att tänka själva, som till och med är i stånd att hysa impopulära föreställningar om detta skulle vara vad bevisen styrker. Varför får vi inte höra fler av dessa amerikaner tala ut? Varför fogar sig så många av dem i den kontrollerade medians osanningar och knep?
Jag tror att ett komplett svar på denna fråga består av tre delar. Till att börja med tenderar dessa människor med förmåga att tänka självständigt att vara framgångsrikare ekonomiskt och socialt än genomsnittet eftersom de är smartare än genomsnittet. De tenderar att tillhöra vårt samhälles övre strata, strata vars invånare är skyddade mot många av de bistrare aspekterna på vad som händer med vårt samhälle -- och som bor i en miljö där det sätts särskilt stort värde på artighet. De vill inte vara ohövliga. De vill inte väcka anstöt. Att allt för högljutt peka ut svartas bristfällighet skulle anses vara en aning déclassé.
För det andra tror många vita att vi bör bevara friden till varje pris. De sätter ett väldigt högt värde på upprätthållandet av socialt lugn. De vet hur lätt vissa minoriteter tar anstöt och hur våldsamma och destruktiva de kan bli. De vet att om en vit polisman är tvungen att klappa till en svart med sin batong under en arrestering, så kanske hans svarta folkfränder kommer att starta ett tredagarsupplopp och bränna ner hela staden till grunden. Och således är dessa fredsälskande människor benägna att trampa väldigt försiktigt och lämna sina batonger hemma. De skulle hellre se att vi vita folkuppviglare hölls tillbaka än ge oss möjlighet att ställa till med bekymmer. När allt kommer omkring, tror de, så är vi tvungna att lära oss att leva med den rasliga situationen hur illa den är. Vi kanske inte tycker om det, men det finns inget vi kan göra åt saken -- det vill säga ingenting förutom saker som oundvikligen skulle medföra en hel del konflikt, våld och blodsutgjutelse, och det är bara allt för förskräckligt för att ens tänka på. Vårt folk har olyckligtvis förlorat en stor del av sin tålighet för den sortens förhållanden under de senaste århundradena.
Och som jag sa är detta människor som redan har en någorlunda god förståelse för fakta. De har inte fallit för några egalitära myter. Med dem handlar problemet om värderingar, om prioriteringar. Det viktigaste för dem är att upprätthålla friden och undvika våld. Det i stort sett enda sättet på vilket man kan övertala dem att ta ställning för sitt folk är övertyga dem med påtagliga bevis att svarta inte är de enda som kan ställa till med ett helvete, och att de inte kommer att kunna undkomma oskadda och undvika våld riktat mot dem själva genom att bara vara artiga.
Slutligen tror jag att problemet för många självständigt sinnade människor är att de inte ser skogen för alla träd. Vad de ser är att det finns många individuella svarta som är intelligenta, att det finns många dygdiga svarta, många arbetsamma och självdisciplinerade svarta, många individuella svarta som är förmögna att anpassa sig tämligen framgångsrikt och till och med konstruktivt till ett civiliserat europeiskt samhälle. Och de ser även att det finns många vita människor som är dumma, lata, amoraliska och odisciplinerade och ligger samhället till last. Dessa självständigt sinnade personer är fokuserade på individuella svarta och individuella vita, och slutsatsen de drar är att det finns en del bra och nyttigt folk av alla raser i vårt samhälle och en del dåliga och odugliga människor av alla raser.
Vad dessa självständigt sinnade personer inte lyckas göra är att ta ett steg tillbaka och betrakta raserna som helheter. Vad de inte lyckas förstå är att problemet vi måste ta itu med inte gäller kvalitén på negern som bor granne, eller ens den verkan minoriteterna har på vårt grannskap. Problemet är vad svarta i egenskap av en ras -- eller vad icke-vita i allmänhet -- gör med vårt samhälle och mot vår ras genom att leva i bland oss. Och det står ganska klart, fullständigt klart, att vad de gör i egenskap av en ras, som en helhet, inte är bra. De förstör vårt samhälle och vår ras. Det är det problemet som vi måste ta itu med, och alla individuella beaktanden bleknar fullständigt till intet i jämförelse.
Nu vet jag att detta är svårt för en del människor att greppa. Jag vet att det tog ett tag för mig att räta ut mina egna tankebanor. Jag började mitt liv mer eller mindre som en frihetsivrare, och mitt främsta bekymmer var att regeringen inte skulle jäklas med mig personligen -- och mer allmänt att folk skulle få göra vadhelst de ville som individer. Jag funderade inte så mycket på de kumulativa effekterna av individuella handlingar och individuella kvaliteter på det samhälle jag levde i. Men allteftersom dessa kumulativa effekter började komma att märkas ordentligt under 1960-talet blev jag tvungen att fundera på dem. Jag tror att vi alla måste fundera på dem.
Vi måste förstå att varje ras innefattar individer med en rad av egenskaper som var och en fördelar sig kring något medelvärde på en mer eller mindre normalfördelad kurva. När vi önskar betrakta effekterna av att blanda två raser samman i ett samhälle så är det dessa genomsnittliga värden vi måste beakta, inte individerna. Det finns till exempel smarta svarta och dumma vita -- åtskilligt fler av de senare nuförtiden än det fanns förr, tycks det -- men svartas genomsnittliga intelligens i Förenta staterna ligger mellan 15 och 20 IQ-poäng under genomsnittet för vita. Det är mer än nog för att utgöra skillnaden mellan att kunna upprätthålla ett modernt civiliserat samhälle och att inte kunna hindra det från att förfalla tillbaka till djungeln på det sätt varje svart land i vilket vita byggt upp en civiliserad infrastruktur i Afrika började förfalla tillbaka till djungeln så snart som de vita överlät kontrollen åt de svarta under avkoloniseringsperioden efter andra världskriget. Och därtill befinner sig de sällsynta individer som har de speciella förmågor som krävs för att kunna bygga en civilisation, inte bara upprätthålla en, långt ute i änden av normalkurvan -- i själva verket tillräckligt långt ut för att den svarta normalkurvan i praktiken ska ha nått sitt nollvärde. Detta betyder att om det i den vita normalkurvan för en genomsnittlig population om en miljon vita finns 100 som kvalificerar sig som civilisationsbyggare, så är antalet individer som kvalificerar sig som civilisationsbyggare på en normalkurva för en miljon svarta någonting mellan noll och ett.
Detta är de saker som folk med förmåga att tänka självständigt behöver beakta. De behöver fundera på de övergripande effekterna av att tillåta stora antal svarta och andra icke-vita att leva i bland oss. De behöver fundera på de yttersta konsekvenserna av en sådan politik. De behöver inse att allteftersom raser med lägre prestationsnormer än våra beblandar sig med oss, drar de oundvikligen ner de övergripande normerna för vårt samhälle. Slutligen kommer de att dra ner oss till den nivå där vi inte längre kan konkurrera effektivt med andra samhällen som har upprätthållit sina egna normer.
Våra självständigt sinnade personer behöver fundera klartänkt kring de sätt som vårt samhälle redan blivit fördärvat på genom att låta större och större antal icke-vita leva ibland oss. De behöver titta närmare på vårt skolproblem och vårt brottsproblem och vårt drogproblem och förstå att dessa är konsekvenser av att vi inte lyckats upprätthålla ett vitt samhälle och att vi genomlider dessa konsekvenser trots det faktum att det finns många individuella svarta som inte kan klandras för dessa problem. De behöver förstå att det är svarta kollektivt, svarta som en ras, som drar ner vårt samhälle.
Vårt folk behöver också förstå mediamogulernas sanna motivation när de reagerar på dessa problem genom att försöka fördunkla problemen och förvilla oss beträffande dem: till exempel genom att driva kampanj mot IQ-testning -- eller överhuvudtaget någon form av bedömning av människor som särskiljer dem eller rangordnar dem efter förmåga och därigenom avslöjar den rasliga ojämlikhetens faktum -- och på samma gång försöka övertyga oss om att det finns någon gåtfull fördel att vinna genom att öka den rasliga mångfalden i vårt samhälle; när de avsiktligt försöker få oss att uppleva en känsla av raslig skuld genom att skylla det svarta slaveriet på vita; när de avsiktligt använder sin media för att uppmuntra rasblandning; och slutligen när de hävdar att det egentligen inte finns något begrepp som ras, att hela föreställningen om ras är meningslös. Ja, vi behöver förstå vad dessa judiska mediamoguler har i kikaren. Vi behöver förstå de övergripande konsekvenserna för vårt folk av att tillåta dem att leva i bland oss.
Låt mig till sist lämna er med denna infallsvinkel. Om tanken på underlägsenhet och överlägsenhet stör er, om ni inte tycker om tanken på att kategorisera de svarta samhällena i Nigeria eller Uganda, med deras bestående bruk av slaveri, som underlägsna vita samhällen, så betrakta dem bara som annorlunda. Och försök bara att förstå att när människor från en främmande ras korsas med vår kommer vi att bli annorlunda. Vi kommer att förlora vår rasliga särprägel, vår blotta förmåga att betrakta oss själva som en ras. Det är därför som jag motsätter mig inte bara de svartas och judarnas närvaro i vårt samhälle, utan även den storskaliga närvaron av raser som jag respekterar, som till exempel japanerna. Korsning leder till förlusten av särprägel, till förlusten av identitet. Och förlusten av identitet leder oundvikligen till döden.
Fundera på det.